Teksten fins i avskrift fra ca. 1590 i UBO 370 fol. bl. 87 a. Her trykt etter NgL 2. R. I nr. 46.
    Den engelske handel på Norge omkr. 1400 ser ut til å ha vært ganske betydelig, til tross for at tyskerne stadig prøvde å hindre den. Jfr. Schreiner: Hanseatene (nr. 30) s. 93 f.; G. Storm: HT 3. R. IV s. 434 ff., L. Hamre: Norsk historie s. 65 og A. Bugge: Den norske skipsfarts historie I s. 277 f. Privilegiene til de engelske kjøpmenne kan derfor sees som et forsøk fra kong Eriks side på å skape motvekt mot Hansaens dominerende innflytelse.
    Angående tidligere privilegier for engelske kjøpmenn, se NgL 2. R. I nr. 46 tillegg. Under kong Hans ble de engelske kjøpmenns rettigheter i Norge og på Island vesentlig utvidet ved en traktat i 1490 (NgL 2 R. III nr. 52). Jfr. også nr. 137.

Engelske kiøpmenndt thieris priuilegier.
    Erich medt Gudtz naade Noriges, Danmarckis, Suergis, Venda och Gotta konungh och hertug i Pomerenn helse alle theim, sem thette breiff see eller høira, kierligen medt vvorum herra Jessu Christo och worum kierlig ynnist.
    [1.] Sackers thes vindskabe och kierlich, som vor elskelige broder, kongen aff Engelandt, och hanns menndt oss och worum mannum giortt haffue y alle maathe, och vy end fremdiellest hopis, att handt och the giøre wille i alle maade, the haffue wy tackitt alle the kiøpmandt engelske, som nu ere J Bergenn oc endt koma willia i wortt rijga Norige, sin kiøpenskabff ther driuende medt gode, theim oc thieris skip och gods oc aldt, the medt fara, wnder wor hegnn thackum wer och kongelig wernn och beskiermelsse j allum rettuissum støcka, forbiudindes haardelighen bode leyckum och lerdum och serdiellis wor ombotsmandt, fougtum, thollarum, lenssmonnum, ehuo the heldst ere, inngenn vnden taackenn ehuad staitt ellir skipelsse the ere, them eller thieris gods heller warnadum mote retuissum giøra, hindra heller hindra latta till perssonne, gods hellir pendinge, i mindre lutter heller meira. Thill dierffuis och nockur aff worum thennarum heller ombutzmannum thett att giøra, haffue fyregiortt VIII ørtuger och 13 marckum, effter sem laugbockenn vduisser, och annatt saa møckett for kongens forbudt, och wor vennskabff ther mett oc kongelig hefnn. Emodt [d.e.: endt] alle the aff vorum, som the forschreffne kiøpmendt aff Engelandt furde och frema i sinum rettum erindum heller nogit till gode gera for wore skuld, dess yttermiere tackum wy theim i wor heickenn, naade og ynnist.
    [2.] Jtem kanndt thett saa hennde, att theim wæder och storm i nockra nødt dem driffuer i nockræ hafnn for wortt rijge Norige, tha maa forschreffne kiøpmendt seg koupa till sin kost och neringh vthan tholdt och beschattning saa lennge, som Gudt will, att the kune komme dijdt, som the giernne wille. Thj forbiudum och nu som thilførnn vnder samme heffn och pine, som fyrresijger, theim hellar theiras vmack giøra i nockra haande maatha wthan the seg sielff forbrytta.
    [3.] Jttem fyrbiudum wir ollum worum wmbotzmannum, fougtum, laugmandum och lenssmannum, adt ingen till dierffuist forschreffne kaupmanne, skipmanna theim adt sellia vthan for fuldt werdt och reide y handt; skulle och forschreffne kiøpmendt motte [d.e.: niotte] thessa vvore naade och goduillige, saa lenga the wortt richa Norigæ sockie willia mett theira kaupmandskabff mett frijt och naade.
    [4.] Jttem wille wy och alle wore vmbotzmendt baade eime [?] och andre theinestemendt och wnderdania, adt the forneffndum kaupmannum behielpeligen weræ, som fyrresijger, effterthj att wy theim wortt breiff giffuitt haffue; biudum wy ollum laugmannum och domare, att naar the thill kreffdt worda, adt the forschreffne koupmannum rett seyga och styrckia thiera maall effther rijgssens laugum, seduaine wnder heffnn och pendinge brotta, som forschreuit staar.
    Datum in kastro nostro Helssingborig regnj nostrj Dacie anno Domini 1414, mensse februarij 28 die, nostro sub secreto presentibus in pressum.[!] [Gitt på vårt slott Helsingborg i vårt rike Danmark --- under vart sekret som er trykket på dette.]